efter testkörning i Barcelona. Det var varit intressanta och givande dagar och jag har
fått visa både mig själv och många andra att jag har kapacitet att stå upp mot de
bästa i Europa. Testerna skedde alltså på Cirquit de Catalunia, samma bana där man
kör formel 1 och de omfattade två dagar och fyra 50-minuterspass varje dag. Dagen
innan testet träffade jag teamet, Interwetten, för att gjuta stol och justera in
körställningen så att den skulle passa mig. Det var en bil av den nyaste typen så när
vi inledde på torsdagen tog jag det lite försiktigt för att känna in mig både med den
och med banan. Tyvärr var det väldigt kallt, ända ner till 0-gradigt och det verkade
inte som om teamet hade de helt perfekta inställningarna för just den väderleken.
Bilen kände helt enkelt lite ”hal” och jag trivdes inte riktigt med den. Det tog ett bra
tag innan jag kände mig trygg med vad de presterade. Men till det tredje passet
laddade jag ändå på och då kom jag ner på tider som låg bland de tio bästa av de
trettio ekipage som var med i testet. Vi hade visserligen ingen officiell tidtagning,
detta var alltså vad vi kom fram till själva. Men jag kände att allt blev bättre och
bättre. Och även i det sista passet första dagen höll jag ungefär samma tider.
Andra dagen började ungefär som den första men till tredje passet lade vi på nya
däck och det gjorde stor skillnad. Då hängde jag med riktigt bra och jag körde till och
med ifrån Tamas Pal Kiss, som blev trea i det Brittiska Formel Renault-mästerskapet
och som testade i en likadan bil som jag, med mellan en halv och en sekund per
varv.
Det blev många avåkningar under de olika testpassen och eftersom man inte
räknade ”effektiv körtid” så blev det hela lite rumphugget tidsmässigt när vi fick vänta
på att man skulle röja upp på banan ingen. Det och det faktum att bilen inte var
riktigt 100%-igt inställd gjorde att jag kanske, om allt fungerat perfekt, skulle kunnat
prestera ännu bättre än jag trots allt gjorde. Nu slutade jag bland de fem bästa och
det får jag vara nöjd med.
Det var ju inte bara det att jag fick visa upp mig i sällskap med Europas elit. Vi kunde
också knyta många kontakter som kanske kan vara bra att ha i framtiden. Det känns
också bra att ha bekantat sig med den nya bilen. Vi skal försöka hinna med
ytterligare något test lite längre fram, förmodligen med något annat team. Tyvärr är ju
situationen med snö i hela Europa lite besvärlig. Till och med i England har man snö.
Så det hela får skjutas lite på framtiden. Men det skall bi intressant att prova en
annan bil med lite annorlunda inställningar.
Till dess vill jag önska alla vänner och medarbetare en God Jul och ett Gott Nytt år!

Nu är säsongen i Formel Renault 2010 avklarad.
Finalen på Mantorp Park kunde knappast ha blivit bättre, jag vann kvalet, jag vann första finalen och sedan 2:a i andra finalen, jag satte samtidigt nytt banrekord på Mantorp Park.
På torsdagen började den officiella träningen med 2 timmars test. Mantorp Park passade mig perfekt och jag lärde mig banan väldigt snabbt, när dagen var slut så hade jag satt den bästa varv tiden, hela 4 tiondelar snabbare än den näst bästa.
På fredagen drog kvalet igång, jag gjorde ett grymt varv och slog bästa tiden med endast 7 hundradelar och fick starta i pole i första racet.

Race 1 var ett väldigt spännande race från start till mål. Jag gjorde en bra start och tog hand om täten, hemma föraren Kevin Kleveros och jag hade en bra fight genom hela loppet. Men när 20 minuter hade gått och målflaggen föll så var jag först med 3 tiondelars marginal ner till Kleveros.

Det kändes så jäkla bra att gå över mållinjen som segrare och plocka hem min första seger för året.

I Race 2 startade jag från andra startrutan eftersom jag hade andra bästa tiden i första racet. Jag gjorde en bra start och låg kvar på min andra plats. I början av loppet hade jag problem med greppet i bilen så efter 6 varv var jag 2 sekunder efter ettan, men när det var 5 varv kvar av loppet så fick jag upp lagom temperatur i däcken och började att köra mycket bättre varv tider, jag plockade snabbt in försprånget så när vi gick ut på sista varvet så var jag ända uppe i växellådan på honom, jag försökte bromsa mg förbi honom in i några kurvor men jag lyckades inte så jag slutade 2:a i sista racet för året.
Jag slutar som 3:a i Svenska och Nord europeiska mästerskapen.

Sammanställning 2010:
14 race
10 pallplatser inkl 1 seger
2 snabbaste varv
2 pole positions

1 banrekord

Ahventiso blev min bästa tävlingshelg hittills i Formel Renault. Två andraplatser blev det i
detta, som var den sjätte tävlingshelgen i SM och NEZ-mästerskapet, och det bästa var att
den ende jag blev slagen av var hemmaföraren Jesse Krohn, som dels har merieter och rutin
från Formel 3 och dels känner Ahvenisto-banan utan och innan. För mig var det första gången
jag körde där.. Så förstå att jag är nöjd.
Och detta trots att jag var med om en ordentlig krasch på träningen!
Ja, det var inte mitt fel. Jag hade ingen skuld i olyckan. Två av konkurrenterna hade kört in i
varandra och blivit stående precis bakom ett skymt backkrön. Här håller man normalt 160 –
170 kilometer i timmen. Bilarna hade fått stopp sekunderna innan jag kom farande och man
hade inte hunnit få ut någon gulflagg. Jag smällde rakt in i bilarna och min egen bil var inte
särskilt vacker efteråt. Själv var jag lite öm i nacken men mitt största problem var att min bil
var så skadad att jag kanske inte skulle kunna komma till start i tidskvalet.
Men Jimmy Bohlin, min mekanker och BS-teamet jobbade hårt och gjorde underverk. Bilen
blev klar och jag kvalade in på andra bästatid.! 5/100 sekund efter Jesse Krohn.
I första racet fick jag en perfekt start. – En av de bästa jag gjort. Och in i första kurvan var jag
i ledningen. Bilen var perfekt. Men när vi kom till den första vänstern gjorde jag ett litet
misstag. Jag gled ut och vips så var Jesse Krohn förbi. Åt honom var det inte mycket jag
kunde göra. Bakom ig hade jag Daniel Roos, min teamkompis som leder mästerskapet. Men
jag var aldrig hotad på allvar. Mot slutet av loppet tappade jag lite av greppet och jag kunde
aldrig attackera. Jag nöjde mig med att bevaka andraplatsen.
I andra racet blev det startruta tre för min del. Jag gjorde en bra start igen, kom iväg som trea
och i början avvaktade jag bakom Jesse Krohn och Daniel roos. Vi låg tätt ihop ända tills
Daniiel tvingades bruyta med ett trasigt styrstag. På så sätt fick jag andraplatsen nästa till
skänks. Fortfarande var det inte mycket jag kunde göra åt Jesse men eftersom han körde som
”gäst” och utanför poängsammandraget var det ingen katastrof. Jag körde in som tvåa.
Nu har vi en tävlingshelg kvar, Mantorp Park den 1 – 2 oktober. Jag ligger trea i båda
mästerskapen och det är inte alls omöjligt att jag kan avancera. Teoretiskt set kan jag faktiskt
bli mästare också men då måste många faktorer samarbeta.
Nu laddar jag hemma i Mjölby för säsongsavslutningen. Jag flyttade ju hit för ett tag sedan
och jag trivs bra med att bo i eget. Jag går på racinglinjen på Dackeskolan och det blir mycket
motorsport varje dag. Skolan och karriären är det viktigaste just nu och jag ser fram mot
finalen på Mantorp Park.
Vi ses kanske där!

Utfärden till Estland och Pärnu för den femte deltävlingen i NEZ cupen kom att resultera i min sämsta tävlingshelg hittills i BS Motorsport.

Två saker kan man väl säga vara bra: det var knappast mitt eget fel att det gick så dåligt
men jag håller fortfarande min tredjeplats i sammandraget.
Men vi tar det väl från början…
Jag måste nog säga att banan i Pärnu inte höll någon högre klass. För det första var den för smal i
mitt tycke. Asfalten var ojämn och bilen studsade och slängde när man kom upp i högre farter. Och
över huvud taget hade jag, som annars inte brukar ha några problem med att lära mig banorna, stora
svårigheter att memorera in layouten. Den passade mig helt enkelt inte! Vi körde som supportklass
till något som väl kan sägas vara Estlands motsvarighet till STCC men publikintresset verkade inte
vara vad vi är vana vid hemma. Det var ganska glest på läktarna.
På fredagens tidskval blev jag 5:a. Det blev alltså min startruta i det första racet på lördagen.
Jag brukar kunna få till ganska bra starter och här var inget undantag. Jag kom väldigt bra iväg, tog en
av konkurrenterna nästan direkt och efter första varvet var jag trea tack vare att Kevin Kleveros
snurrat bort sig. Den positionen höll jag i tio varv. Men sedan hände det – och det hände snabbt! Jag
skulle ta en snabb vänsterkurva. Farten var ungefär 200 km/tim och jag gled ut och kom lite utanför
spåret och ut i gruset. Jag studsade upp på banan igen men då kom fyran, Johannes Moor bakifrån
och när jag styrde in i kurvan körde han först rakt in i min växellåda, sedan tryckte han till mig i sidan
och till sist klippte han min frontvinge. På bara ett par sekunder blev bilen nästintill omöjlig att köra
Hjulvinklarna hade fått sig en tryckare, styrningen var skadad och eftersom jag inte hade någon
fungerande vinge var det bara att ge upp. Jag linkade runt i två varv men sedan vinkade teamet in
mig i depån.
Eftersom jag hade haft sjätte bästa tid i första racet blev det också min startposition i det andra. Bilen
var reparerad, i alla fall i någon mån, men jag kände nästan direkt när vi körde formationsvarv att
den inte var helt OK. Det sade jag också till min mekaniker, Jimmy Bohlin, när vi stod på griden. – Den
känns inte bra, sade jag men Jimmy lät mig ändå starta.
Jag kom också bra iväg och efter första varvet var jag femma. I mitten på racet kändes det som om
bilen blev lite bättre, men bra var den inte. Jag kom i mål på fjärde plats och som omständigheterna
blev får jag vara nöjd med det. Miika Kunranta vann båda racen – faktiskt hans första seger i ett
formelbilssammanhang. Så han var i alla fall nöjd.

Jag tar nya tag!

En tredjeplats och med häng på tvåan och på det hela taget en helg som jag är nöjd med! Det
blev resultatet av vår utfärd till Alastaro och NEZ- och SM-tävlingen där. I helgens andra race
hade jag en stentuff fight med estländaren Johannes Moor om andraplatsen och även om jag nu
blev trea, slagen med en halv sekund, kände jag ändå att jag hade mer fart och det var enbart för
att han körde mycket taktiskt och stängde effektivt, som jag inte kom förbi. Men det kändes ändå
bra att veta att man hade kapaciteten.
Helgen blev annars en chansning när det gällde däckvalet och vi i BS Motorsport hade inte
lyckan med oss hela vägen. Vädret var oberäkneligt, banan var ömsom våt och ömsom torr och
vi laborerade med däcken både hit och dit. Jag hade aldrig sett banan förr - den är både snabb
och teknisk - men ändå var jag snabbast under testet på torsdagen.
Jag trivdes helt enkelt bra på banan!
Men sedan började problemen. När vi skulle kvala på fredagen var det först blött och vi
bestämde oss för regndäck. I slutänden visade det sig vara fel, Banan torkade upp och jag blev
bara åtta i kvalet.
Men jag gjorde en bra start i racet och i första kurvan var jag trea.
Ändå kände jag att bilen inte var i balans. Den var "hal" och hade dåligt grepp. Och jag hittade
inte rytmen i körningen. Jag tappade också placeringar efter hand och det var inte förrän mot
slutet av loppet, när banan torkade upp igen som jag började komma överens med bilen. Men då
var det för sent...
I mål var jag sexa.
Till andra racet var det torr bana. Jag hade ruta "5" och jag kom iväg väldigt bra. Jag högg på
fjärdeplatsen direkt och redan när vi kom till kurva 3 hade jag byggt upp farten och gick om på
yttersidan. Sedan satte jag igång att jaga Johannes Moor, som låg tvåa. Och jag kom ifatt och
"hängde mig i hans växellåda".
Jag hade kunnat köra fortare. Men han stängde väldigt rutinerat och jag kom helt enkelt inte om
honom. Han släppte inte till en enda blotta under hela racet.
Kevin Kleveros vann, Johannes blev tvåa och jag trea. Därmed har jag varit på pallen samtliga
tävlingshelger hittills denna säsong. Och för BS Motorsport var det ju också kul.
Nu ligger jag trea i sammandraget i såväl SM som NEZ. Jag har 33 poäng upp till tvåan. - Inte
oöverstigligt alls! Nästa gång kör vi i Pärnu i Estland. Då laddar jag och teamet för fullt igen!
Och vi siktar på många poäng!

På Gelleråsen fick jag till min första pole position i Formel Renault. Den kom efter att Daniel Roos och jag haft en mycket tuff fight i kvalet till första racet och jag slog honom med sex tusendelar.

1, 02,587 blev min tid och att säga att jag var nöjd är att ta till i underkant. Och roligare ändå var det av två anledningar: jag gjorde det på team BS Motorsports hemmabana och jag gjorde det trots att vi hade problem med motorn.

Det verkade helt enkelt som om den inte fick tillräckligt med bränsle. Onsdagsträningen blev helt spolierad. Jag hann bara köra fem varv innan vi var tvungna att ta in bilen och göra en ordentlig felsökning. Vi hittade ingenting. Men träningen var förstörd. Och därför var det ju, som sagt, extra kul att kvalet gick så bra. Så från pole fick jag en okej start. Jag gick på innern men i första kurvan kom Daniel upp jämsides. Jag gjorde ett litet, litet misstag och flöt ut lite i kurvan och direkt var han förbi. Sen var Daniel helt enkelt för snabb, jag hann inte fatt och jag gick i mål som ohotad tvåa. Inte så illa, trots allt, och dessutom hade jag gjort det snabbaste varvet vilket gjorde att jag fick starta från pole även i andra racet! Två pole positions på två lopp, alltså!

Nu gjorde jag en riktigt bra start och jag var först in i första kurvan. Och det hjälpte inte hur Daniel än tog i – jag höll undan och jag till och med drog ifrån. Bilen gick perfekt och det verkade som om jag hade segern helt som i en liten ask. Men då, på varv 9, när det var fyra varv kvar, kom motorfelet tillbaka. Jag tappade effekt och mina tider blev fyra – fem sekunder långsammare per varv. Jag hade ingenting att sätta emot när de andra kom stormande men jag kämpade så gott jag kunde för att ändå försöka rädda så många poäng som möjligt. I mål var jag sjua. Ändå inte säga att jag var besviken med helgen. Jag visade alla att jag verkligen kan köra fort, jag hade gjort det på hemmabanan och jag var på prispallen.

Dessutom fick jag ta emot en av de finaste utmärkelser man kan få som Formel Renault-förare: Ronnie Peterson-trofén. Jag fick den för att man tyckte att jag varit helgens bästa förare. Det gladde verkligen!

Två nya pallplatser! Och den här gången i en NEZ-tävling! Och på fyra starter i BS
Motorsport har jag varit på podiet fyra gånger. Man skulle till och med kunna säga att jag
etablerat mig i både Sverige- och Europatoppen och det kan man ju inte klaga på!
Vi reste alltså till Finland och Kemora. Banan ligger nära Veteli i västra Finland och det är en
mycket snabb bana men också teknikkrävande och väldigt rolig. Det var bra väder, varmt och
skönt mesta delen av helgen. Förutom just när vi skulle köra tidskval. Då regnade det kraftigt
strax före och när det var dags att köra ut var banan fortfarande fläckvis våt, även om den
torkat upp bra på andra ställen och alla körde ut på slicks.
Då började det regna igen! Och gissa om det blev trångt och hetsigt i depån när alla kastade
sig in igen för att byta till regndäcken. Det var ju ont om tid och alla ville köra så mycket som
möjligt. Resten av tidskvalet gick också på blött underlag. Och jag noterade näst bästa tiden,
efter min teamkompis Daniel Roos.
Två bilar från BS Motorsport i främsta ledet alltså.
Jag stod till höger på banan och jag fick en bra start. Det var inga problem att hänga med
Daniel, åtminstone inte de första varven. Men efter tio varv började mina däck att gå varma
och jag tappade en del av greppet. Jag låg på en rätt ohotad andraplats och jag ville inte ta
några risker med att attackera för hårt. Så jag inriktade mig på att säkra andraplatsen i mål.
Sex timmar senare var det dags för lördagens andra final. Jag startade bra igen och fick
kontakt direkt med Daniel. Men han är väldigt rutinerad och han stängde effektivt. Jag blev
lite sinkad och då kom Kevin Kleveros ifatt och gick förbi mig på yttern. Ut på raksträckan
var jag trea men jag tappade fart och rätt vad det var hade ytterligare en bil passerat.
Genom hela helgen hade jag varit snabbast av alla på det parti av banan som var mest tekniskt
krävande – sektor tre. Och jag kunde ta tillbaka min tredjeplats och jag tog in lite på täten.
Men då halkade en bil av banan, det drog upp en massa grus och smuts och jag tappade en del
av greppet. Gruset hindrade mig i varv efter varv och jag kom inte närmare de två längst fram.
Och till slut hade jag bara att koncentrera mig på att hålla tredjeplatsen – om egentligen aldrig
var hotad.
Det blev alltså att klättra upp på prispallen en gång till denna lördag. Fyra pallplatser på fyra
starter!
Det stärker självförtroendet inför fortsättningen!

Det var verkligen kul att få kliva upp på prispallen för första gången i Formel Renault! Och att få göra det på Ring Knutstorp också. - Min hemmabana och min hemmapublik! - Och TVÅ gånger också. Och som vi sprutade champis på varandra och vilken stämning det var!
Debuten i team BS Motorsport kunde knappast blivit bättre! Och gissa om det kändes bra att packa ner de två glänsande pokalerna i väskan och åka hem på lördagskvällen!
Och ändå började det inte så bra. På den fria träningen på torsdagen brast växelföraren och reparationen tog så lång tid att jag aldrig hann träna med nya däck. Jag fick nöja mig med den
tid jag satte med de gamla däcken och det var faktiskt den näst snabbaste under passet.
Sedan, på fredagen, när vi körde fri träning fortsatte växellådan att spöka och jag hann bara köra ett enda helt varv innan vi tog in bilen. Senare började det regna och det upphörde inte förrän strax innan kvalet.
Och banan torkade bara långsamt under tiden vi körde kvalificering. Jag vågade inte ta några risker och jag tyckte själv att jag körde rätt sakta och försiktigt. Men jag kunde ändå sätta andra bästa tid.
Jag fick en bra start i heatet, från min startruta "2" och jag hängde på Daniel Roos, som hade startat från pole position. Men växellådan var inte helt frisk nu heller och jag fick inte ut den effekt jag ville ur bilen.
Det lät konstigt från lådan och jag kunde inte göra någonting åt Daniel. Hans försprång blev för stort. Å andra sidan hade jag inga problem att hålla trean bakom mig och efter de 19 varven var jag ohotad tvåa i mål.
Och gissa om det kändes bra att kliva upp på prispallen! För första gången i Formel Renault, på
näst högsta trappsteget! Det kunde knappast varit bättre!
På lördagen kördes vårt heat som en uppvärmning till STCC-racen. Eftersom jag hade haft den fjärde snabbaste tiden under första heatet hade jag ruta "4" . Banan var blöt - och när starten gick kom jag inte iväg ordentligt. Jag tappade fästet och en placering.
In i första kurvan, högerböjen, var jag femma. Men ut ur kurvan var jag tillbaka på fjärde plats! och "mitt" race kunde börja. Två varv senare var det en bil som kanade av banan och säkerhetsbilen kom ut. Jag låg i bakvagnen på Johannes Moor, från Finland, och när banan blev klar och racet kom igång igen gick jag om honom och upp på tredje plats. Några varv senare blev det gulflagg igen och det blev så att de sista av de fjorton varven kom att gå under just gul flagg.
Men det var inte slut med dramatiken för det! Hundra meter från mål kände jag en stöt i ryggen. Johannes Moor hade helt enkelt kört på mig bakifrån! - En dödssynd när SC-bilen är på banan! Min bil klarade sig bra. Johannes nos träffade just där man hakar i domkraften, där bilen tål påfrestningar väldigt väl. Men nosen på hans bil var inte grann att skåda efteråt. Det var ett stort hål i nosen och plasten var ordentligt söndersliten.
Och trea blev jag, efter Daniel Roos och Kevin Kleveros och det var häftigt att kliva upp på prispallen
igen. Mer champis, mer hyllningar och en pokal till! Det är väl bara att konstatera att det var en fantastisk helg och en verkligt fin inledning på mitt och BS Motorsports samarbete!
Nästa tävling blir i Finland, i Kemora den 14:e och 15:e maj. Då laddar vi för fullt igen!

Har avverkat två intensiva testdagar på Ring Knutstorp. Vi var sammanlagt nio Formel
Renault-förare från olika team och i allt kom testdagarna att bli en fin värdemätare för var jag
och min bil står i nuläget. Vi hade fint väder under båda dagarna och både jag och min
teamkompis John Bryant -Meisner fick tillfälle att verkligen nöta in oss i bilarna.
Och min bil har varit perfekt! Allting kändes bra och det märks att BS Motorsport har bra
koll på hur allt skall vara och hög kompetens. Vi har knappast behövt göra några justeringar
alls och jag kan säga att så fort som jag kört runt Ring Knutstorp under dessa dagar har jag
aldrig kunnat göra tidigare.
Min snabbaste varvtid var 56.16 och sammantaget för båda dagarna var jag snabbast och hade
den bästa jämnheten. – Bäst i test, helt enkelt.
Visserligen var jag av ett par gånger andra dagen men det är väl sådant man får räkna med när
man testar och försöker köra på yttersta gränsen.
Till Knutstorp kom vi nästan direkt efter att vi varit på ELMIA och visat upp oss. Det var
massor av folk som var nyfikna på oss och vi kunde knyta en del kontakter som vi kanske kan
ha nytta av längre fram. Det är ju inte bara på banan och under tävlingarna som vi exponerar
oss själva och våra sponsorer. Mässor och andra publikevenemang där vi finns med är också
mycket viktiga och jag och teamet vet ju mycket väl hur mycket detta kan betyda för våra
samarbetspartners.
Jag tycker vi har en fin bil i år. Inte bara på så sätt att den är verkligt potent – en riktig
vinnare. Den är också väldigt fin att titta på och sponsorsloggorna har fått platser där de syns
bra.
Det har, som sagt, varit ett par riktigt bra dagar på Knutstorp och nu avslutar vi
försäsongstesterna på Gelleråsen, där BS Motorsport har sin bas. Vi har föreberett oss så bra
vi har kunnat. Vi är laddade till säsongspremiären, i samband med STCC-helgen 7 – 8 Maj.
Vi ses väl då!

Så var alla bitarna på plats! Avtalet är klart! Säsongen 2010 kör jag Formel Renault för Team
BS Motorsport.
Jag kommer till ett team som vann både SM och NEZ i fjor och ett team med massor av rutin
och kunskap. Jag kommer att köra den bil som Daniel Roos vann 10 deltävlingar med i fjor
och när jag testade den på Gelleråsen i oktober kände jag direkt att den hade stor potential .
Chassiinställningarna var mycket bra, styrningen var perfekt och jag kunde hålla högre fart
genom kurvorna än jag var van vid från min tidigare bil. BS-teamets bil kändes optimal och
jag gjorde fina tider med detsamma.
Hos BS Motorsport finns det en målmedvetenhet som jag gillar skarpt. Här kör man inte bara
för att det är kul. Teamchefen Lennart Bohlin är en man med jättemycket vinnarskalle och jag
känner att bättre förutsättningar än så här går det inte att få. Jag kommer helt enkelt att köra i
Sveriges bästa Formel Renault-team!
I fjor hade jag ett läroår. Visst, jag är jättenöjd med den åttondeplats jag fick i SM. Men jag
saknade rutin. Nu har jag den. Nu kommer det att bli mycket mera allvar. Jag har saker att
bevisa!
Nu skall jag upp på pallen!
Vi kommer att köra full SM-serie, åtta tävlingshelger och 16 race totalt. Dessutom kommer vi
att köra merparten av tävlingarna i den Nordeuropeiska zonen.
Att köra racerbil på den här nivån är väldigt påfrestande fysiskt och jag tränar hårt, fem dagar
i veckan. Innebandy, basket, styrketräning och löpning står på programmet och jag vet att när
jag kommer till start i premiären – på Knutstorp den 7:e maj – är jag i bästa trim.
Vi kommer att testa vid sju tillfällen innan dess. Först på Gelleråsen , den 26:e mars, om
vädret tillåter men sedan också på Knutstorp.. Dit kommer vi den 6:e april.
Jag är väl medveten om att vi med ett upplägg som detta har ett mycket bra utgångsläge för en
bra säsong. Den proffsiga inställningen i teamet, ett mycket bra chassi och en teknisk
kompetens som jag inte haft tidigare, den rutin och hårdhet jag skaffat mig under säsongen
som gick gör att hela paketet ser mycket lovande ut . Samtidigt sätter det naturligtvis en press
på mig. – En press att motsvara förväntningarna och att leverera resultat.
Men jag vet att jag klarar den. Jag vet vad jag kan!
Nu kör vi!