Tävlingen i Estland
Utfärden till Estland och Pärnu för den femte deltävlingen i NEZ cupen kom att resultera i min sämsta tävlingshelg hittills i BS Motorsport.
Två saker kan man väl säga vara bra: det var knappast mitt eget fel att det gick så dåligt
men jag håller fortfarande min tredjeplats i sammandraget.
Men vi tar det väl från början…
Jag måste nog säga att banan i Pärnu inte höll någon högre klass. För det första var den för smal i
mitt tycke. Asfalten var ojämn och bilen studsade och slängde när man kom upp i högre farter. Och
över huvud taget hade jag, som annars inte brukar ha några problem med att lära mig banorna, stora
svårigheter att memorera in layouten. Den passade mig helt enkelt inte! Vi körde som supportklass
till något som väl kan sägas vara Estlands motsvarighet till STCC men publikintresset verkade inte
vara vad vi är vana vid hemma. Det var ganska glest på läktarna.
På fredagens tidskval blev jag 5:a. Det blev alltså min startruta i det första racet på lördagen.
Jag brukar kunna få till ganska bra starter och här var inget undantag. Jag kom väldigt bra iväg, tog en
av konkurrenterna nästan direkt och efter första varvet var jag trea tack vare att Kevin Kleveros
snurrat bort sig. Den positionen höll jag i tio varv. Men sedan hände det – och det hände snabbt! Jag
skulle ta en snabb vänsterkurva. Farten var ungefär 200 km/tim och jag gled ut och kom lite utanför
spåret och ut i gruset. Jag studsade upp på banan igen men då kom fyran, Johannes Moor bakifrån
och när jag styrde in i kurvan körde han först rakt in i min växellåda, sedan tryckte han till mig i sidan
och till sist klippte han min frontvinge. På bara ett par sekunder blev bilen nästintill omöjlig att köra
Hjulvinklarna hade fått sig en tryckare, styrningen var skadad och eftersom jag inte hade någon
fungerande vinge var det bara att ge upp. Jag linkade runt i två varv men sedan vinkade teamet in
mig i depån.
Eftersom jag hade haft sjätte bästa tid i första racet blev det också min startposition i det andra. Bilen
var reparerad, i alla fall i någon mån, men jag kände nästan direkt när vi körde formationsvarv att
den inte var helt OK. Det sade jag också till min mekaniker, Jimmy Bohlin, när vi stod på griden. – Den
känns inte bra, sade jag men Jimmy lät mig ändå starta.
Jag kom också bra iväg och efter första varvet var jag femma. I mitten på racet kändes det som om
bilen blev lite bättre, men bra var den inte. Jag kom i mål på fjärde plats och som omständigheterna
blev får jag vara nöjd med det. Miika Kunranta vann båda racen – faktiskt hans första seger i ett
formelbilssammanhang. Så han var i alla fall nöjd.
Jag tar nya tag!